fredag 25 april 2014

Fy fan.

I morse var jag uppe med tuppen för att packa träningsväska till nu i eftermiddag. Det var redan bestämt igår att jag skulle ut till Skällingsö och då fick jag för mig att jag skulle vara lite hurtig och ge mig ut på en springtur. Nu är den avklarad. 3 km blev det och jag är helt död.

När jag väl har gett mig in på någonting så är jag en riktig vinnarskalle. Jag bara SKA ta mig igenom det hur jobbigt den än är. För något år sedan fick jag problem med vaderna och fortfarande får jag kramp i dom så fort jag ger mig ut och springer på asfalterat underlag (tur att det inte finns någon asfalt är ute då). Hur som helst så skulle jag ta mig upp för världens fetaste backe i slutet och när jag är mitt i den börjar jag gråta. Hahhah, jag skrattar när jag tänker tillbaka på det där. Allt kändes så hopplöst och jobbigt att jag bara vill stanna (därav tårarna), men jag bara vägrar. ÄNTLIGEN är det över och jag försöker ha inställningen att det blir lättare för varje gång, så det enda som gäller nu är att fortsätta träna. Vi får se hur det går. Kram på er!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar