Tankar

Trots att dagen har varit väldigt intensiv så har jag haft en rolig och lärorik dag. Jag och min vän ska hålla ett föredrag om kulturkrockar i ett ämne i skolan och idag har våra två sista intervjuer genomförts. Direkt efter skolan följde jag med Sophia hem för lite te innan första intervjuen skulle genomföras. Efter intervju ett väntade lite mellanmål innan det bar iväg till nästa intervjuoffer. Nu har vi träffat tre kvinnor med tre olika bakgrunder. En från Filippinerna, en från Brasilien och sist men inte minst en från Finland. Jag skulle kunna lyssna på historierna om och om igen. Jag tycker att det är så intressant och fascinerande. Dessutom är det alltid roligt att träffa nya personer och få höra deras bakgrund.

Tänk vad olika vi är allihop. Vi uppfostras i olika familjer på olika sätt, tills vi tillslut blir den vi är idag. Jag tycker det är häftigt. Ibland när jag och Sophia promenerar (ungefär en eftermiddag i veckan), så tar vi alltid upp lik- och olikheter i familjer runt omkring, även i våra egna. Vi diskuterar allt i från hur det kan se ut vid matbordet till hur sent vi fick vara ute på kvällarna. Det allra häftigaste är att jag och Sophia ändå kan hitta några få olikheter i våra familjer och uppfostran, samtidigt som vi ändå känner att vi har samma normer och värderingar. Vi liksom tycker lika i dom flesta fallen och kan diskutera det ämnet i flera timmar. Ibland skriver jag till henne och frågar om vi kan underhålla varandra lite. Då kommer vi igång med ett samtalsämne direkt och slipper vara utråkade dom närmsta timmarna. Det är det underbaraste jag vet. Trots att vi diskuterar saker varje dag så har vi ändå alltid någonting att prata om, det tar aldrig slut. Det är så roligt hur samtalsämnena förändras med tiden. Förr kunde vi prata om vilken kille som var snyggast på skolan och vem som kunde hångla bäst. Idag pratar vi om mer vuxna saker så som framtiden och värderingar. Om vi har sett eller hört någonting som vi ogillar kan vi direkt säga "jajamän, då vet vi hur vi inte ska uppfostra våra egna barn i framtiden". Både jag och Sophia är tänkande människor, vi tänker och tänker och tänker, det tar liksom aldrig slut. Jag kan analysera i flera minuter innan jag frågar Sophia "såg du det där? herregud vad konstigt, var det verkligen normalt?" och sen pratar vi om det ämnet i en timme eller två. Ibland överanalyserar vi nog båda två och påverkar varandra så att vi båda blir yra i skallen. Haha, jag skrattar när jag tänker på hur det kan sluta. "Lisa, är du verkligen säker på det där....?" "Öööööuhm, nej inte nu längre" (efter en halvtimmes snack om samma ämne, som jag för en stund sedan var bombsäker på). Vi kan vara galna och spåra ur, tycka synd om oss själva och tillsammans vilja sjunka genom jorden. Det kanske är en typisk tjejgrej? Vad vet jag. Hur som helst så är jag otroligt glad över vår vänskap. Det finns ingenting som slår den, ingenting.