Strax innan klockan två var jag hemma från jobbet och då slängde jag mig direkt i soffan. Slut på krafterna, då jag har haft uppstigning klockan 06.00 i tre dagar. Hur som helst, jag hade tidigare sagt åt mig själv att gå ut och röra på mig men lat som jag är så låg jag kvar. Oscar messar mig från ingenstans och frågar om jag är sugen på att promenera ikväll varav jag berättar för honom att jag hade tänkt gå ut och springa istället. Jag förklarar dock att jag är trött, jag använder det mesta som ursäkt och då börjar han pusha mig istället. Han påminner mig om hur glad jag brukar vara efteråt, vilken energi jag får och hur stolt jag blir över mig själv och då tar jag mig i kragen. Jag tänker inte en enda sekund utan reser mig upp och byter om direkt. Nu är jag hemma igen och jag känner verkligen lycka. Inne i mitt skriker det bara ett högt "YESSSSSSSSSSSSSS". Testa själva, testa er egen förmåga. Jag har aldrig känt att jag måste springa långt för att vara nöjd, det behöver inte du heller göra. Spring någon kilometer, eller bara några meter och känn hur det går lättare efter varje gång.
Vill även tacka killen på cykeln som kom bakom mig. Precis när jag tänkte stanna för att det var så jobbigt så fick jag syn på honom. Det enda som ekade i mitt huvud var "Lisa SNÄLLA låt honom inte se dig stanna". Det var det som behövdes och det var det som fick mig att springa ännu lite snabbare sista biten hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar