Skrik och tårar

Vilken urmysig lunch jag hade med Julia idag, helt fantastiskt. Att få träffas och prata om allt mellan himmel och jord med henne var bara bäst. Resten av eftermiddag blev allt annat än bäst kan jag säga. Efter halsontet försvann så har jag varit igång med någon slags träning varje dag och idag kände jag för lite intervaller, gött tänkte jag. När jag var på min tionde och sista så strampar jag i ett hål och hela min kropp viker sig. Det är väl ungefär det jag minns. Jag minns att jag skrek något extremt och att Oscar kom fram till mig. Jag skriker att foten gör ont och att han ska knyta åt skon. Jösses Amalia så ONT det gjorde. Det pulserade av smärta och stackars Oscar var väl i chock. Vi gick in till hans rum och tog av skon och såg foten sakta men säkert började att svullna upp, "och där var den träningen" tänkte jag. Hur som helst, vi får hoppas på att det bara är en stukning. Jag håller tummarna....!!!