Vilken lång dag det blev för min del. Först utbildning 8-11.30, sedan hem och vila en stund för att gå bort till jobbet och jobba 15-21. Nu är jag i alla fall äntligen hemma i lägenheten. Det bästa med att komma hem nu för tiden är att Mollie väntar.
Den första natten med Mollie var hemsk. Ni skulle sett mig och Oscar, vi sov ungefär två timmar var. Mollie jamade och jamade, ingenting var bra. När vi inte var i närheten så jamade hon och när vi kom för att hämta upp henne och gosa så fräste hon åt oss. Det kändes hopplöst. Jag tittade på Oscar och sa "nu får du ta henne", nästa halvtimme var det han som sa så till mig. Det höll på från 22-06.15 när jag skulle gå upp och jobba. Vi började ifrågasätta vad sjutton det var för katt som vi hade släpat med hem...
.... men som tur är så har det blivit bättre för varje dag som gått. Hon jamar fortfarande väldigt mycket men det verkar helt enkelt vara en del av hennes personlighet. Nu hoppar hon upp till oss i sängen, äter massor av mat och går på lådan. Vi är stolta över henne precis som om det vore vårt barn. Jag säger till Oscar så fort hon har lärt sig något nytt och tvärtom, vi skickar filmer och bilder på henne till varandra när den ena är borta och den andra är hemma. Så ja, hon är verkligen en del av vår familj nu och ikväll har vi haft "barnvakt" här hemma. Eftersom både jag och Oscar jobbade kväll så bad vi mamma att åka och titta till henne en snabbis och det gjorde hon så gärna. Vi är så glada över vår skatt och hoppas att hon alltid förblir såhär liten och söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar