Mitt 2014 fick världens sämsta avslut. Redan inatt började jag må illa, men då var det fortfarande hanterbart. Sov ungefär 2 timmar i stöten och hoppades varje gång på att det skulle gå över - men icke. Tidigt på förmiddagen exploderade det, hej hej magsjukan. Tog tempen som visade 38,5.... fick i mig alvedon som kom upp lika snabbt. Inte nog med sjukdomen som bröt ut, det är min STÖRSTA fobi. Varje gång jag har spytt idag har jag börjat gråta och sagt till Oscar att jag vill dö (vilket självklart inte är sant egentligen). Dom säger att man ska dricka... Jo, men det är ju självfallet lockade när man vet följden av det. Nu har jag sovit i två timmar och för tillfället känns min situation bättre, tänker dock inte hurra än.
Även att min dag har varit den värsta på hela 2014 (JA, det är sant) så har Oscar varit en klippa. Hämtat saker jag bett om, smekt mig på kinden och tröstat mig. Det som skrämmer mig nu är att Oscar ska bli smittad. Han förtjänar allt annat än att må som jag har mått idag. Fy fan.
Tack för att fina meddelanden idag. Det har värmt i mitt hjärta. Speciellt tack till Sophia som verkligen känner till min fobi och som har tröstat mig till max. Det kan låta larvigt, men kräksjuka är det sista som får attackera mitt liv och nu gjorde det det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar