Lyssna här vänner. Det som precis har hänt är så typiskt Lisa Magnusson. I helgen gick jag in på antagning.se för att söka till högskolan, jag kryssade i "sjuksköterskeutbildningen i Jönköping" och loggade sedan ut. I torsdags (dagen efter intagningen till vårterminens stängts) gick jag in för att kolla att allting var ok och mer stämma av att jag det nu bara var att vänta. Då inser jag plötsligt att jag glömt klicka på "SKICKA" knappen och min anmälan har därför inte registrerats. Helt plötsligt kände jag bara förtvivlan, så jävla besviken på mig själv rent utsagt, så in i bänken slarvigt. Det är konstigt hur ens värld kan rasa samman bara för att någonting som man inte har förväntat sig inträffar. Det tar mig ett dygn ungefär innan jag förstår att detta kanske var meningen på något sätt. Det kanske var meningen att jag skulle vänta med att utbilda mig till sjuksköterska, att jag skulle jobba och bli fler erfarenheter rikare. Istället för att fortsätta vara sur på mig själv så tog jag istället nya tag, började prata med nära och kära runt omkring mig. Jag har hela livet framför mig och egentligen finns det ingen anledning till att stressa, inte alls. Förresten så tror jag inte att mina betyg hade räckt till i vilket fall, tyvärr. Mitt enda hopp hade varit högskoleprovet som jag ska utföra nästa helg.
Jag vill utbilda mig, det vill jag verkligen och jag vet vilket spår jag vill fortsätta på. Jag vill träffa människor, jobba med människor inom vården. Ni som känner mig vet att jag brinner för att bilda familj, det är verkligen någonting jag skulle vilja göra men ALDRIG utan en fast grund, en utbildning. Jag behöver en utbildning att kunna falla tillbaka på för att kunna få ett jobb. Nu är jag inne på att läsa till undersköterska istället. Det tar 1,5 år. I framtiden ser jag inte mig själv som en undersköterska, men det är en bit på vägen. Som undersköterska har jag redan läst en del av dom kurser som är med i sjuksköterskeutbildningen som jag då slipper läsa igen. Jag hinner dessutom skaffa mig fler erfarenheter och bli säker på att sjuksköterska är någonting jag verkligen vill bli. Det är ändå en 3 års lång utbildning.
Det är mycket som talar för att påbörja den här riktningen. Istället för att varje halvår söka till sjuksköterskeutbildningen och hoppas på att komma in, så kan jag istället ansöka till en linje som är på rätt spår till min dröm, som man dessutom kan söka med jämna mellanrum utan att behöva vänta ett halvår i taget. Nu har jag fått skriva av mig lite, det kändes bra. Nu tar jag ett djupt andetag, biter ihop och går vidare. KRAM PÅ ER och tack för att ni tar er tid och läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar