Min Oscar

Sitter just nu, i detta ögonblick i min säng och tittar på min snarkande pojkvän. Har försökt väcka honom ett antal gånger men det känns samtidigt taskigt eftersom han är trött efter en helg i Göteborg och Gothia.

Satt och tänkte lite på mig och Oscar..
Vi har haft en del upp och nergångar, men i slutändan så tror jag att det gör oss starka tillsammans. För nästan exakt ett år sen så fick jag ett sms av Oscar (efter en tids upphåll) då han frågade mig om jag ville följa med på en åktur i bilen. Jag var till en början skeptisk men kommer aldrig ångra att jag tackade ja till det erbjudandet. Den kvällen mina vänner, kan vara en utav de viktigaste och bästa i mitt liv. Att få krama om en famn som man alltid känt att man har tillhört, att få känna en lukt som man längtat efter så länge, att få berätta allting som har hänt under perioden då vi inte pratade med varandra. Det är obeskrivligt, det kändes som att vi aldrig hade varit ifrån varandra. Oscar får mig att skratta även om jag är ledsen och sårad. Han är min bästa vän. En person som jag kan lita på, någon jag kan skratta med, någon jag kan gråta med och någon som respekterar mig för den jag är. Jag skulle inte kunna ha någon bättre pojkvän.

 

Vissa personer vet jag är emot att man skriver om sin kärlek till sin pojkvän/flickvän på internet, istället för att hålla det för sig själva, men jag vill dela med mig av min kärlek, eller rättare sagt vi vill. Både jag och Oscar är personer som älskar att göra andra människor glada.